En timme, några minuter, massor av sekunder
Du kom in till mig för en timme sedan.
Men när jag vaknar i morgon är det 366 dagar sen jag fick höra din betryggande röst, 366 dagar sen jag fick ge dig en puss på kinden. 366 dagar sen jag fick säga att Jag älskar Dig.
Men för första gången på de 365 dagarna som gått inser jag att jag inte kan få människor att förstå. Jag kan inte få människor att se det jag fått se. Jag kan inte få människor att känna det jag upplevt. Hur mycket jag än försöker beskriva i ord, i högljudda uttryck, i tysta tankar.
Jag tycker inte jag gjort annat än att mekaniskt försöka ge uttryck för mina känslor, mina minnen och min sorg under det här korta men totalt överbelastade dygnet.
Hade i fantasin velat ge mig på en summering av detta dygns 365 fyllda luckor, men det är som att jag i dimman bara rusat förbi de tomma luckorna för att sen vakna upp 366 fyllda luckor senare på ett dygn.
Livet är som det är.
Du kom in till mig för några timmar sedan. Nu är du död.
Man med visioner!.
Jag tar ett djupt andetag, lilla vän.
Jag känner dina wibbar, jag känner dina andetag och din smärtsamma sorg, Sweed05:s dotter. Ett år har gått, lilla vän. Tänk, jag kände på mig att jag skulle titta in här, just nu, precis när du skrivit….. Sussa gott, min gamle bloggvän. ♥ Geddan ♥