Pappas födelsedag

Pappa, ibland känns det som att du är så långt bort, som att “vi” aldrig varit. Samtidigt känns det som att tiden stått stilla. Det är den här tiden på året som du lämnade mig, och därför står den här tiden närmast. Om någon skulle vrida tillbaka klockan till igår och säga att det var igår som du försvann bort i dimman, så skulle jag med största sannolikhet tro på det. Jag minns så väl din födelsedag och den vackra texten jag skrev till dig. Det var den sista texten jag skrev till dig i livet och när man summerar orden så här i efterhand så blir man nästan rädd, för den texten sammanfattade verkligen ALLT ur ditt och mitt gemensamma liv, på ett sätt som mina andra texter inte har gjort. Det är som att det redan då var förutbestämt att vi snart skulle gå skilda vägar. Som sagt, skulle man radera alla mina dagar, alla mina erfarenheter från det här året så skulle jag inte ens blinka av misstro. Ibland så skulle det vara en dröm att få vrida tillbaka klockan, göra om göra bättre.
När jag tittar på dina bilder från februari/mars förra året så fylls jag av ångest, en klump i halsen, ögon som fylls av tårar, ett hjärta som fylls på med mer sorg. Du skulle fått uppleva våren, fått se knopparna bli gröna. Fått se hundarna Asti och Calling springa i leran till din förfäran. Det finns så mycket som du borde fått uppleva. Men främst fanns det ju så många saker som jag ville uppleva med dig, få nalka in den efterlängtade våren tillsammans med dig. Alltså, mitt absoluta allt gled sakta ifrån mig. Du Pappa, som jag kunde dela allt med, som jag älskade villkorslöst.
Idag, den 27 februari 2011 skulle du fyllt 71 år. Jag kan inte fira dig på samma sätt som förra året, vet egentligen inte ens hur man kan fira någon som är så långt bort, men ändå så nära mitt hjärta.
Jag kommer aldrig att älska dig en sekund mindre än vad jag älskade dig de sista andetagen i ditt liv när jag fick möjligheten att stå vid din sida och säga det slutgiltiga;
Jag älskar dig pappa, nu kämpar vi!

Vackert och tänkvärt!
Jag tänker på både dig och Jan! kram!
Så vackert du skriver
till din Pappa! Jag tänker ofta både på dig och Jan, för jag kunde läsa ut ur din Pappas inlägg hur högt han skattade dig! Så det är sant! Kramar. /Geddan ♥ ♥ ♥
Ni är underbara..
tack för de värmande kommentarerna – Både Du Fido och Geddis har varit med från början och OM ni bara visste vad Ni båda betytt för mig. Pappa uppskattade Er väldigt mycket! Tack för att Ni finns! <3