FarsDag

 

 

En sån här morgon brukade vi fira med pompa och ståt och du fick en riktig lyxfrukkost och kanske en fin text där jag skriftligt samlat ihop många av de stunder som varit betydelsefulla för dig och mig, stunder som vi med bravur kämpat oss igenom, stunder av gemenskap, av närhet, av förtroende, av ett hem med kärlek och en rejäl dos framåtanda.

Häromdagen skrev jag till dig, jag frågade mig själv om det här ofattbara, overkliga – Det som bara inte får hända. Jag frågade mig själv hur jag egentligen står ut med den vetskapen. Och det är ganska chockerande att jag bara klarar av allt.

Som vi båda vet Pappa, har rädslan för det ofattbara funnits i många många år. Hur skulle mitt liv fungera utan den mest grundläggande? Vad skulle bli ett ”hem” för mig, VAR skulle jag finna min trygghet? 

 På Farsdag för några år sedan skrev jag en text som jag hitta ganska nyligen bland alla dokument och texter, men den finns också inramad på din minnesplats. När jag läser den såhär många år senare blir jag nästan lite förvånad över Hur medveten jag var över det som skulle bli det mest ofattbara.

Det finns en plats

 Det finns en plats där varje människa finner sin trygghet.

 Det finns en plats på denna jord som är skapad för dig och mig utefter våra egna önskemål. En plats som vi gemensamt skapat för att ha någonstans att kunna känna oss trygga.

Som världen ser ut idag är det svårt att kunna låta sina muskler slappna av för en stund och

tillåta sig att vara trygg.

Min plats gör mig trygg men på samma gång inte. De som finns runt mig kan värma mitt hjärta samtidigt som de kan frysa sönder mitt hjärta till små, små spillror. Värmen påminner mig konstigt nog om hösten, kanske på grund av de dunkla färgerna, färger som lyser upp den kalla och gråa årstiden.

På min plats finns det alltid ljus men en sorglig känsla tränger sig ofta på om att det färgglada livet inte kommer att vara för evigt. Därför är det bäst att man uppskattar denna låga på stearinljuset som sakta, sakta brinner längre och längre ned. För att en dag slockna helt och enbart lämna efter sig askan av ett liv av värme och olika riktningar. Denna låga har under mitt liv blivit en av mina få  tryggheter.

Ibland sitter jag på min plats, kanske mitt i det gröna dunklet eller i det blå eller kanske till och med i det orangea. Där talar jag tyst med mig själv om hur framtiden kommer att gestaltas och jag kanske också drömmer om att jag visste hur evigheten skulle se ut. För hade jag en aning om det kanske jag hade möjlighet att förändra det oundvikliga.

En liten detalj kan förändra en lågas riktning, en vindpust, en storm, en orkan men hur lågan än ändrar sin väg så finner den ändå en plats där den kan känna sig trygg. Den hittar ett sätt att överleva och att finna en vardag mitt i allt det turbulenta.

Att mötas av glädje och ivriga kamrater är bland det mest betryggande jag vet, att bli välkomnad i den persons famn som man älskar. Att kunna stänga in sig på sin plats där man trivs med höstens mörka färger och där man helt och hållet kan låta muskelspänningarna släppa. Där man kan få vara sig själv. Men ändå inte ensam.

 Det finns en plats där varje människa finner sin trygghet.

 Jag finner min trygghet i det hem som så mycket svett och tårar offrats för.

Jag finner min trygghet i att alltid få komma hem och glatt välkomnas av min allra bästa vän.

Jag finner min trygghet i att kunna ta ansvar och ha den möjligheten att kunna ta hand om levande varelser och ge dem ett bra liv.

 Men framför allt;

 Jag finner min trygget i min pappas varma famn och därför vill jag aldrig att ljuset ska slockna

Din Dotter Jenny

Jag kan fortfarande känna alla känslor som jag kände när jagskrev den här texten till dig pappa, det där var före det oundvikliga och nu skriver jag – efter – Det oundvikliga. Mitt liv har kastats om, det är som att varenda stearinljus i världen befinner sig i konstant storm, men ljuset som jag består av finner ändå en trygghet, om inte i dig här fysiskt, så idig i mitt minne. Idig i allt det du lärt mig, idig i den förebilden du alltid varit. Idig i allt du lämnat efter dig. Idig i att du gett mig ett liv och format mig genom livet, att inte bara bli en överlevare utan också en ”levare”.

Grattis på Farsdag pappa!

 

~ av httpsweed05sweed05swedenspaceslivecom den 14 november, 2010.