Månatliga arkiv: oktober 2008

 

En utredning vill att Riksrevisorernas rapporter över effektivitetsrevisioner skall överlämnas direkt till Riksdagen enligt ett delbetänkande.

 

Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen som granskar vart de statliga pengarna går och hur de används. Riksrevisionen leds av tre riksrevisorer som är valda av riksdagen. Vid Riksrevisionen finns även en styrelse som består av representanter för alla partier i riksdagen.

 

Tycker det passar ”som handen i handsken” efter Riksrevisionens goda förslag om hur äldrevårdens marknad skall rättas till för att de äldre skall få det drägligt oavsett  om det är en privat entreprenör eller ett kommunalt organ har uppdraget.

 

Risken nu kan vara att det offentliga avsäger sig sitt lagstadgade ansvar på grund av vad gäller exempelvis vårdkvalitet och offentlig insyn.

 

Vi har sett alldeles för mycket av dålig vård både av offentligt drivna äldreomsorger och privat drivna likaså av hemtjänsten.

… fortsätter jag med idag. Orsaken är att vi måste ha pålitliga politiker oavsett vilken färg eller ”pins” de har på sina kavajuppslag (eller bluskragar).

 

Givetvis kan vi inte ha politiker som till exempel går valet i förväg och utser ministrar Visserligen säger den tänkta ministern att han blivit felciterad av den finska nyhetstidningen trots att de har intervjun inspelad på band.

Men, men, men…. mina tankar och idéer om att prata politik var ju att man i all vänlighet och kamratskap ska kunna prata med varandra och byta åsikter. Bland annat introducera de yngre potentiella väljarna att bli insatta utan att gå händelserna i förväg och bli lurade!

…redan långt före valet är nog en bra idé! Har skrivit om skolan, vården bland annat och har mött intressen och förfrågningar om hur det kunde bli så här.

 

Tror att många av oss fjärmar oss från samtal om politik eller vad värre är vi tycker inte att det är fint att prata politik. Kanske beroende på att vi sätter vår ”valhemlighet” högt och vill därför inte riskera våra ståndpunkter om politik eller vilka vi röstar på i valet!

Tror ändå att det är just det vi ska göra i vilket tillfälle som helst för att göra de olika politiska spörsmålen intressanta och spännande.

 

 Dessutom genererar dessa samtal nya samtal och sprider sig som ringar på vattnet. Det är speciellt viktigt för våra politiker att träffa oss vanliga gräsrötter på andra tider än just inför valen för att inte tanken ska växa om att” politikerna snackar bara inför valet”! Det är med tanke på att föreningslivet och då speciellt de politiska föreningarna har minskat i medlemsantal katastrofalt vilket är mycket ödeläggande.

 

En annan orsak varför vi ska samtala pm politiska spörsmål är vi har skyldighet (tycker jag) att informera och introducera våra ungdomar i föreningslivet och då framför allt den politiska. Detta för att vi har den lilla skyldigheten eller möjligheten att påverka vår vardag och våra kommande generationers utveckling och samhällen.

I backspegeln ska speglar lite bakgrundstankar jag haft efter skriverier och tyckanden om skolan, föräldrarna och föräldrarorganisationer. Bakgrunden är givetvis mitt intresse för skolan men också min egen kommuns publicering av budgeten för 2009 (NT) nyligen.

 

Man kan se att driften av kommunen kostar drygt 6 miljarder kronor och att  Vård och omsorg inklusive försörjningsstöd belöper sig på 40 % och Skola det vill säga förskola och uppåt att beräknas till 43 % och då är inte Gymnasieskolan inberäknad.

 

 Det vill säga i rena pengar närmare 1,8 miljarder kronor till skolan. Mycket pengar, men med tanke på resultaten kan man fundera. Tänker närmast på de som är kvalificerade till Gymnasieskolan som har minskat dramatiskt i antal ,med godkända betyg i kärnämnena de sista åren.

Är det bortkastade pengar eller vad borde man göra?

 

Tror att kostnaderna är mer eller mindre jämförbara för de flesta kommuner.

 

Är själv inte man till att presentera någon ny skolreform men tror att skolan skulle må bra av att omstruktureras från grunden till något helt annat än den tvångsmässiga institution det är i dag. 

 

Den pedagogiska delen borde ha en självklar glädje i att dels få lära ut och dels få eleverna att känna glädje och ”eget måste” att få ta emot den lärdom pedagogerna försöker lära ut.

Ska det ske i skolan, i hemmet eller på praktikplatsen?

 

Föräldraansvaret ska det finnas kvar i sin nuvarande form eller skall utbildningen läggas över på någon annans ansvar?

 

Har tidigare nämnt om den kommande utvecklingen och eventuella uppfinningar som gör vår utbildning gammal inom en kort period, vad gör vi åt den?

 

Framför allt vad gör vi åt kostnadsutvecklingen för skolan?

Frågan har berörts tidigare på min blogg men har inte närmare berört frågan. Har erfarenhet dels som förälder men också representant för Föräldraorganisation.

 

Det som är mest påtagligt är att föräldrarna på Friskolan är mer intresserade av sina barns skolgång och sluter upp nästan mangrant på föräldramötena. Man känner det ofta som ett krav från skolan att vara delaktig.

 

I den kommunala skolan känns det formalistiskt och bara för att läraren är tvungen att ha detta möte (utvecklingssamtal). Detta är inte statistiskt kollat utan är egna uppfattningar men hoppas att den ”drive” den nu nedlagda Myndigheten för Skolutveckling startade före sin överflyttning till Skolverket kommer att bära frukt.  Att flera föräldrar är delaktiga i skolan.

 

Tycker också att det borde få de överlevande Föräldraorganisationerna  att vässa armbågarna och ta makt över sina barns skolgång.

Frågan är väl om inte det var bättre förr med en statlig skola i stället för den kommunala där föräldrarna kan ha möjligheter att påverka för sina barns utbildning.

…började med ett behov (datorn) och slutade med en belastning (det dåliga vädret).

 

Däremellan fans det allt från skolan med föräldrar och inte att glömma  rosorna två dagar i sträck till polisen. Någon frågar sig säkert varför jag inte ”rosar” skolan som jag anser mig vara så intresserad av? Jo då, det skulle jag gärna göra om jag kunde hitta någon anledning och att det inte fanns så många mellanchefer som tar felaktiga beslut och där man låter snöd vinning gå före barnens bästa.

Menar i huvudsak de politiska beslutsfattarna i varje liten kommun och som belastar de pedagogiskt utbildade personalen med åtgärder och beslut som innebär att en modern utbildning  stannar kvar i förvaltningens korridorer.

 

Vad värre är så stannar också rekommendationer från Skolverket och den tidigare myndigheten i korridorerna.

Hösten och stundande helger  med förhoppningsvis ett hyfsat höstväder. Ett höstväder med lite sol, ett färgsparkande löv och trädprakt och inte att förglömma den klara höga rena luften. Möjligheten att åka ut till ett fritidsområde, få släppa hunden fri och glädjas åt hans glädje.

 

Men som så mycket annat här i livet får vi revidera våra planer dels på grund av vädret och dels på grund av en oturlig öroninflammation för hunden. Det värsta med djur som har ont är att man vet inte var eller hur de har ont inte heller i vilken omfattning. Vi har efter veterinärbesöket förstått att han vill sova mycket efter dels öronsalvan men också efter den starka antibiotikakuren vilket i och för sig är bra så att han inte kliar eller river sönder örat.

 

Vi har efter leveransen för drygt ett år sedan varit på flera veterinärbesök och regelbundet gjort rent öronen så djupt vi kunnat men trots det satt inflammationen ganska djupt.

 

Eftersom han är trött och vill vara i hemmets lugna vrå så får det bli så denna helg och å andra sidan så visar sig hösten från den dåliga sidan hittills med regn och hårda vindar och inbjuder inte till några uteaktiviteter.

…kan jag inte släppa!

Skrev här om dagen om den matkultur som är praxis i kommunernas skolor! Vill inte närmare gå in på den frågan men vill påpeka det svåra i att för kommunernas del är att passa in de bestämmelser och regler som Skolverket eller Socialstyrelsen ger om näringsriktig mat.

 

Den andra stora frågan som stör mig och som oftast får svarta rubriker i media är mobbning och ordningen i skolorna. Har också att efter närmare 20 år i föräldraorganisationer, insett att ett stort orosmoln i skolorna är våra nya Svenskar, dvs. ”invandrare” och oss” svennar” där man från framför allt föräldrahåll har olika uppfattningar om det Svenska samhället. Exakt vad det är tror jag de flesta kan gissa men kan röra sig om moral av olika slag, religionsskillnader, föräldraansvar och skolfrågor och många andra.

För att fördjupa mig lite om de möjligheter den nya Svensken har vid ankomsten till Sverige har vid kontroll vid Migrationsverkets hemsida inte funnit något mer än att man har lite information om samhället i sin allmänna information.

Varför inte informera barnfamiljer om barnens skola och föräldrars ansvar?

 

Nästa fråga som stör mig är att många lämnar grundskolan utan godkända betyg och framför allt i de invandrartäta förorterna.

 

- Vi måste kommunicera med föräldrarna betydligt tidigare och engagera dem mer i barnens skolgång. Vi måste slå larm direkt om barnen riskerar att inte nå målen och berätta vilka åtgärder som ska sättas in säger skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) i Stockholm.

 

Men då måste man också komma ihåg vår historia och veta att föräldraföreningar i många år tillbaka blivit ”bortmotade” från skolan med motiveringen att vi har ett eget försök med ”skolråd” så det behövs inte någon föräldraförening.

Försöken med de lokala skolstyrelserna/skolråden är nu slut. Detta har emellertid medfört att föräldraföreningar med dess riksorganisationer har arbetat i motvind samtidigt som föreningsaktiva föräldrar fallit in i trenden att inte vara aktiva föreningsmedlemmar.

 

Men hur kunde det bli så här med vår utbildning och vad gör vi för att förändra vår framtida syn på utbildning.  Hur ska vi utbilda våra barn till yrken som vi ännu inte vet om? Hur ska vi utbilda våra barn på tekniker och uppfinningar som ännu inte finns? Hur man uppmuntrar elevernas initiativkraft, drivkraft och kreativitet måste givetvis starta med föräldrarnas drivkraft och uppmuntran.

Det är väl inte konstigt att vi har den ungdom vi har när det grundläggande för uppväxten saknas så att inte ens media vill skriva om det.

 

 

När våra ungdomar ser att vuxna, skolor och myndigheter inte bryr sig om deras grundläggande behov som till exempel näringsrik, bra mat. När intresset för elevernas matkultur i skolan är noll och de är tvungna att lyssna på en grammofonbolagsdirektör från Skara och för att övriga Sverige ska få se med vilken styvmoderligt sätt kommunerna behandlar sina yngre medborgare, då är det skamligt.

Man fäster större vikt vid antalet anställda i kommunen!

 

Att sedan föräldraorganisationer saknas i debatten är märkligt trots egna projekt för matkulturen i skolorna som borde genomsyra varenda debatt med förnuftiga råd om sina barns behov av näringsriktig mat. Men tyvärr alldeles för tysta och är väl rädda att statliga eller kommunala bidrag ska försvinna?

 

De bidrag kommunerna får från Staten ska omfatta ganska mycket men man tycker ju att de prioteringar man gjort ska omfattas av klokhet, säkerhet och syn på vår framtida ungdomars liv.

 

Hade jag suttit med i en föräldraförening i dag hade jag skrikit så högt att Svenska Flaggan på Riksdagshuset hade glött i blå-grönt!

…har verkligen visat framfötterna. Efter att vanligtvis få komma med ”klank” eller kritik över polisens arbete känns det skönt och rättvist att få komma med lite rosor för ett gott polisarbete tillsammans med teknikens utveckling.

 

I lördags den 18 åkte jag tillsammans med en granne ut med våra hundar till ett fritidsområde.  Min rullstol fick stå kvar i vår ”carport” som finns inom ett stängt område och på min plats. När vi efter en timme kom tillbaka var rullstolen borta och jag gjorde en polisanmälan per telefon till en central enhet inom Polisen.

 

På måndagen genomfördes alla de åtgärder man måste ta till, ringa alla instanser som handlägger detta med handikapphjälpmedel.

På tisdagen kom ett brev från Polisen och trodde väl att det var en kopia på Polisanmälan men det var en kallelse att komma och identifiera och hämta min rullstol!

 

Snabbt arbetat! Tack Polisen!