
Som jag ibland beskriver föräldraskapet och Skolan är det ett enda stort problemområde med konflikter och sammanstötningar mellan lärare och föräldrar och även mellan föräldrar och föräldrar.
Men så är det givetvis inte utan föräldraskapet är väl det största som kan hända en människa. Att få träda in i det urgamla skrået och bli kallad Pappa eller Mamma av ens egna barn. Att få ha ansvaret och omvårdnaden om ett nytt litet liv och följa det så länge man lever är en av livets absoluta höjdpunkter. Det är givetvis en omvårdnad och ett ansvar som många gånger inte är problemfritt men när man tänker tillbaka med facit i hand glömmer man gärna det som tidigare uppfattats som problem.
När man kommer så långt att den första skoldagen står för dörren och man följer med sitt barn till skolan tror jag att alla föräldrar känner en stor klump i bröstet av stolthet, vemod och kärlek.
Hoppas och tror att de flesta föräldrar har mötts av en kunnig och väl utbildad personal som jag har gjort.
Med en rektor/skolledare som har kvar sin gamla yrkesheder som man kan likna vid ett kall och som nästan betraktar eleverna som sina egna barn. Men som ändå följer med den senaste utvecklingen, de senaste rönen inom pedagogik och har en demokratisk anda.
Det är då skolåren för ens barn kommer att minnas som ett tillskott i barnens utveckling och man kan med lugn och ro se an högre utbildningar för anpassning till den utveckling samhället har tagit.