Tjänstemanna och politikerförakt

Har länge funderat över hur det kommer sig att vi (jag med) medborgare har ett sådant förakt för den ordning och många gånger dålig handläggning (enligt vårt sätt att se) på olika frågor?

Den offentliga sektorn, det vill säga den gemensamma verksamheten som drivs åt det allmänna, underställt stat, kommun och landsting eller andra politiska enheter. Exempelvis vård och omsorg, utbildning, rättsväsendet, försvaret, skatteverket, statliga och kommunala bolag, etc har kanske ett oförtjänt rykte?

Är det så att de anställda själva bidrar till det förakt som florerar genom en nonchalant attityd mot brukarna, tycker man sig veta bättre (inte konstigt) än brukarna inom de olika förvaltningar eller verk. Eller lider man av någon forma av dåligt självförtroende?

Eller är det så att vi brukare har en införskaffad nedvärderande bild av den kunskap och position som politikern eller tjänstemannen har inom sitt område och kunskap.

Vi kanske helt enkelt känner oss nedvärderade inför de beslut och frågor som på något sett går oss emot.

Vad det än må vara tror jag att det är dags för hela den offentliga sektorn att mera informera medborgarna om sina olika verksamheter eller funktioner för att undvika de missförhållande som kan ske. För det är inte möjligt för någon medborgare att hålla reda på över 2600 lagar eller över 3500 regler även om vi så ska vara skyldiga därtill.

Socialstyrelsen säger…

… ”Fokus på anhöriga till äldre” i ett Pressmeddelande som damp ner häromdagen.  Man har som referent en liten kommun med under 10000 innevånare och låter anhörighetskonsulenten berätta hur mycket luft under vingarna man fått med ett målmedvetet helhetsgrepp.

 

Man kommer att arbeta efter ett anhörighetsprogram som dels ska vara ett stimulanspaket dels ett utvecklingsarbete och högre produktivitet och ta reda på forskningsresultat. Men det står ingenstans om den ”äldre” vad han tycker eller tänker utan är endast fokuserat på de anhörigastödjande.

 

Men det finns heller ingenting skrivet om personalutveckling eller utbildning av den kommunala eller fria personalen som skall stödja de anhöriga och den äldre!

 

I en tidning läser jag samtidigt om ”En ökänd vårdavdelning har anmälts till länsstyrelsen efter att anställda hotat, svurit och varit hårdhänta mot de boende”.

Det handlade om en avdelning för fysiskt svårt sjuka personer på ett av kommunens äldreboenden. Anhöriga och vikarier har vittnat om stora brister på etik, empati och respekt för de boende.

I september förra året kopplades socialchefen in på ärendet liksom facket Kommunal.

 

Man riktade även kritik mot att ledning och agerandet från enhetschefen som haft samtal med de anställda, utan effekt. Ansvarsområdet har bedömts som för stort och ändrades i och med årsskiftet.

Det är här jag menar att Socialstyrelsen borde sätta in sina resurser när det gäller äldrevården utan att för den skull negligera de anhörigas arbete och där förvaltningarna inte lyssnar.

Sveriges föräldrar…

 

…är bra. Vi var i söndags ute med vår hundvalp och träffade på en undanskymd industritomt en hel del föräldrar.

Föräldrarna var med sina lite äldre barn på olika aktiviteter i en övergiven skolbyggnad. Huset fick olika grupper låna av kommunen för fritidsaktiviteter av olika slag.

 

Den här förmiddagen var det många bilar på parkeringen och många föräldrar som var med sina barn på de olika aktiviteterna. Pratade med en förälder som berättade att det fanns både cirkus, varieté och skate.

Men det finns andra aktiva föräldrar i den stad vi bor. I ett, vad man skulle kalla förort, finns en organisation som gör allt för att förbättra sin situation i förorten.

Man har allt från läxläsning till det ”Det inre Ledarskapet” ,  Gnistor för de yngre och andra föräldrastyrda aktiviteter.

Att föräldrar kan och vill om de får möjligheter är ingen tvekan. Men måste ges tillfälle att göra det på det egna sättet för att lyckas. Eller som projektledaren för

”Det inre Ledarskapet” sa, få människor att förstå vikten av det egna ansvaret, förmånen av att få styra sitt eget liv.

Det var några axplock från min närhet. Men i hela Sverige finns föräldrar som stöttar sina och andras barn i olika aktiviteter som kultur, idrott, läxläsning, nattvandringar,

föräldraföreningar av olika slag.

Sveriges föräldrar är bra!

Socialförvaltningen…

… gjorde en felbedömning, säger enhetschefen i en av våra kommuners Socialförvaltning om en ung pojkes som dog med en innedrog i blodet. Trots ett flertal varningssignaler negligerade förvaltningen dessa och kommer nu att JO-anmälas.

Till vilken nytta kan man undra?

Oavsett hur många internutredningar och JO-anmälningar som görs så har den nuvarande Socialstyrelsen med kommunernas förvaltningar i släptåg en mängd kryphål att gömma sig bakom, bland annat sekretessen.

I det aktuella fallet hade pojken begått självmordsförsök tidigare som inte ledde till någon åtgärd trots att det fanns ytterligare tecken på psykisk ohälsa.

 Kommentarerna är att det är ”fruktansvärt olyckligt”! 

Hur länge ska detta få fortgå med dels Socialstyrelsens nonchalanta inställning till kommunerna och dess förvaltningars njugga inställning till sina uppdragsgivare (innevånarna) och dels varför har inte den Svenska psykiatriska vården varit  med i detta fall.

 Det har ju diskuterats om tjänstemannaansvaret och kanske dags att börja ta upp det på agendan igen både för Socialförvaltningarna och Svensk Psykiatri och en riktig omstrukturering av systemen.

Januarimorgonen…

…är vit av blötsnö och man kan i horisonten ana en gryning.

En början till en ny dag med en söndagsfrukost efter att hundvalpen har rastats i den böta snön.

 

Snön har i alla tider fascinerat barn och sporrat till lekar och stoj så även vår hundvalp. Men ju äldre man blivit desto mindre har man uppskattat det vita undret från ovan. Minst uppskattat kanske de människor som drabbas av el- eller telestopp eller som är extrainkallade för att se till att alla el- och teleledningar ska fungera även om snöfallet är sponsrat av stormen på mellan 20-30 sekundmeter.

 

Det slog mig då, när jag pulsade i snön tillsammans med den ystra, glada valpen, att alla de stora el- och kraftbolagen ofta, för att inte säga alltid, har en vidlyftig reklam eller sponsring av olika TV-program, galor och andra publika tillställningar.

 

Samtidigt sitter (enligt uppgift 30000 hushåll) massor av människor utan möjligheter att värma sina hus, sin mat och sitt vatten och dessutom kan dom inte ringa eller göra felanmälan då telefonerna inte fungerar.

Trodde i min enfald….

…att Socialstyrelsen redan hade alla uppgifter för att kontrollera äldrevården i Sverige. Men så här rapporterade man nyligen:”Regeringen har gett Socialstyrelsen uppdraget att i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting utveckla ett nationellt system för öppna jämförelser av kvalitet, kostnaderoch effektivitet inom vården och omsorgen om äldre. I uppdraget ingår att genomföra en årlig webbenkät till kommuner och landsting för att få underlag till jämförelserna.Socialstyrelsen har prioriterat att samla in uppgifter om verksamheternas kvalitet som brukare och närstående kan ha intresse av. För att komplettera tillgängliga registerdatagenomförde vi 2007 en enkätundersökning som riktades till kommuner, stadsdelar i de tre storstäderna, äldreboenden för permanent boende samt landsting”. 

En kväll visade Uppdrag gransknings reporter Agneta Bernárdzon om 77-åriga Elsie och träffade anhöriga till Elsie, som efter en trafikolycka  totalförlamades och lades in på sjukhus.

Men Elsies sista tid i livet blev inte som de anhöriga väntat sig.

Återigen drabbas äldre!

Maktmissbruk

Tycker att vi lever i ett välfärdsland. Har en väl utbyggd offentlig sektor där de flesta gör heroiska insatser och bör uppskattas.

Men… det finns också ett Maktmissbruk som börjar utbreda sig i den offentliga sektorn där man i ledningarna och även från Fackligt hål bör vara vaksamma.

Tänker på de olika sjukvårdsinrättningar som handhar äldrevården där man ibland kan se en utbredd trångsynt hänsynslöshet som i första hand drabbar de äldre men i förlängningen även drabbar vården.

Såg i programmet Uppdrag Granskning om Elsie där en sjuksköterska flera  gånger utfrågades av reportern Agneta Bernárdzon om ett ärende och vidhöll envist sin ståndpunkt (om extra personaltillsättning) trots att det bevisligen inte skett. Trots att släktingar närvarit och inte noterat någon extrapersonal någon gång. Trots att lönelistor inte visar någon extrapersonal.

Det värsta är att det börjar bli vanligare och vanligare och tycker väl nu det är dags att Landstingen säger stopp och att Facket stödjer detta för att få en vård där både brukare och personal kan vara stolta över.

Förortens framtid

 

Tycker mig nu kommit till ”vägs ände” när det gäller förortsproblematiken. Åtminstone för den här gången, tycker mig ha sagt vad jag burit med mig de senaste 10 åren av irritation, frustration och ibland besvikelse. Men måste också säga att mina år med engagemang i Förorten har gett mig mycket positivt som kommer att följa mig resten av livet.

Men det som behövs är minskat utanförskap och stärkt egenmakt till de krafter (Eldsjälar) som på egen kraft och på egna villkor och vilja vill förändra sin Förort.

Där måste de kommunala förvaltningarna visa respekt, hänsyn, omdöme, förtroende

och lojalitet med Eldsjälarna och bistå med kunskap och möjligheter till ekonomisk

och administrativ kunskap.

Regeringen har nu aviserat om ett förändringsarbete som skall slutföras under våren 2008 och som har en helt annan inriktning än tidigare

Integrationspolitiken bör inriktas på åtgärder som kan bryta utanförskapet. Nu genomförs ett flertal strukturreformer för att bland annat öka invandrares deltagande på arbetsmarknaden. Regeringen kommer under 2008 att presentera en sammanhållande strategi för integrationspolitiken för resten av mandatperioden.

Den tidigare storstadspolitiken som baserades på projektmedel i form av olika storstadssatsningar och gav få långvariga resultat, avvecklas. Även storstadsdelegationen avvecklas.

 Målen för det nya politikområdet urban utvecklingspolitik är:

 - färre individer i utanförskap i stadsdelar som präglas av utanförskap,

 - färre antal stadsdelar som präglas av utanförskap och

 - fler stadsdelar, samt storstäder och större städer i sin helhet, som präglas av  ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling för att öka konkurrenskraften.

 

Ibland skulle man kunnat tro att de lyssnat på de synpunkter man offentligt fört fram.

Lojalitet

Lojalitet byggs med dialog och uppskattning! Kan inte komma från mina år med förändringsarbete i Förorten och funderar på de metoder som kommuner och dess allieradebolag (bostadsbolag) använder i sitt påstådda förändringsarbete. En sak som definitivt har saknats hos de flesta kommuner och dess förorter är ”lyhördhet” som är en förutsättning för att en lojalitet ska fungera.I möte efter möte svarar man på de Eldsjälars (En person med brinnande entusiasm för något) förslag och noterar flitigt, gärna protokollför förslaget Men förslaget vinner inte gehör och förklaringen, om det är någon som frågar, är att förvaltningen eller kommunledningen inte accepterat förslaget. Frågar man inte så är det heller ingen som upplyser om alla de förslag som kommit från Eldsjälen. I vissa fall så ber man Eldsjälen att själv söka pengar från fonder eller andra bidragsgivare för att finansiera ett projekt för kommunen? Lojalitet är en kommunikation och en relation som baseras som ömsesidigt förtroende. Lojaliteten från Eldsjälen kommer från ett ansvarstagande för den egna Förorten och att kunna förbättra den och för de innevånare som bor där. Tvärr måste jag säga att den kommunala lojaliteten endast gäller de förvaltningar eller närstående partier till den politiska ledningen som tror sig vara lojala mot förortenmen ser till sin egna snöda vinning. Jag har genom åren även haft medarbetare och kamrater som sagt åt mig att nu tyckte de det var dags att gå vidare och söka nya utmaningar då man inte funnit någon lojalitet hos förvaltningar. Har då också haft en stilla undran över hur många som svikit sina ideal och känt sig svikna över det bemötande utan lojalitet.

Förtroende

Förtroende är en förutsättning för att en regering, kommun och förort skall kunna verka i en parlamentarisk demokrati.  Tror att det är speciellt viktigt, i kommunen och förorten, där personerna kommer mer i direktkontakt med varandra, men självklart är det också viktigt med förtroende för de valda

i riksdag och regering.

 

Har i några inlägg uppehållit mig vid förortsproblematiken då jag tycker den är oerhört viktig ur många aspekter, dels med den mångfald av människor med olika bakgrund dels den generella ekonomiska och sociala statusen som är gemensam för de flesta förorter.

 

Det får då inte gå till som det gör i många kommuner där man framställer utvecklingsarbetet som ett arbete för alla och envar. De kommunala bostadsbolagen lovar år efter år att utveckla bostadsområdena,

renovera och förnya husen, renovera bostäderna och tillsätta personal för ordning och tillsyn.

Har följt ett par områden i landet och kan konstatera att något nämnvärt förändringsarbete inte kommit till stånd. Husen är fortvarande lika gråa, trista och slitna som på 80-talet.

 

Kommunerna framställer möjligheter till aktiveringsstöd till föreningar, organisationer och andra men om det överhuvudtaget kommer några nålpengar är det under en väldigt kort tid. Detta trots att det i statuterna för beviljade bidrag står att det ska vara förankrat i den breda innevånarskaran.

 

Förtroendet har brustit!

 

Bakom den principiell misstänksamhet som många Eldsjälar känner, döljer sig osäkerhet och brist på förtroende. På samma sätt som ”blint” förtroende är detsamma som fullkomlig självuppgivelse, kan alltför stor misstro snabbt urarta i överdriven försiktighet.

 

Det är inte bara i sagorna, som den stygga vargen klär ut sig till en snäll mormor och lurar godtrogna. Även i det verkliga livet missbrukas ofta förtroendet bland annat för oss i Förorten!